The critic Morris Dickstein has said that John Williams’s Stoner “is something much rarer than a great novel—it is a perfect novel,” and in the last decade this austere and deeply moving tale of a Midwestern college professor has been embraced by readers all over the world. Here, to commemorate the fiftieth anniversary of the publication of Stoner, NYRB Classics offers a special hardback edition of the book that also includes a previously unpublished correspondence between John Williams and his agent about its writing and publication.
Source: www.nyrb.com/products/stoner-50th-anniversary-edition?variant=2409080065
Hardcover, 336 Seiten
Sprache: English
Am 12. Oktober 2015 von New York Review Books veröffentlicht.
Handlar inte alls om nån som röker weed utan en man som heter William Stoner. Får följa honom kronologisk från uppväxt fram till livets slut. Om passion, vänskap, äktenskap, föräldraskap, rivalitet, arbete. Om livet bara.
Para ser o relato da vida dun anodino profesor de universidade a verdade é que a lectura desta novela enganchoume. Probablemente porque está ben escrita, a miúdo cunha linguaxe clara e precisa, con esa habilidade para describir o mundo «non material», o que sinten as persoas.
Comeza a novela dun xeito simple, con frases curtas e planas, como temerosa de saír da terra como a propia historia do protagonista.
Dun xeito súpeto todo cambia, cunha cita nunha clase que o desvía do camiño previsto e leva a William Stoner a ese metamundo da Universidade.
As relacións personais e familiares fían a novela, cos avatares de calquera persoa aburrida pero que o autor saber expresar e canalizar na liña de pensamento de Stoner (case sempre en terceira persoa). Botei en falta, quizá, estar dentro da cabeza das protagonistas femeninas, preguntarlle a elas pola súa versión, …
Para ser o relato da vida dun anodino profesor de universidade a verdade é que a lectura desta novela enganchoume. Probablemente porque está ben escrita, a miúdo cunha linguaxe clara e precisa, con esa habilidade para describir o mundo «non material», o que sinten as persoas.
Comeza a novela dun xeito simple, con frases curtas e planas, como temerosa de saír da terra como a propia historia do protagonista.
Dun xeito súpeto todo cambia, cunha cita nunha clase que o desvía do camiño previsto e leva a William Stoner a ese metamundo da Universidade.
As relacións personais e familiares fían a novela, cos avatares de calquera persoa aburrida pero que o autor saber expresar e canalizar na liña de pensamento de Stoner (case sempre en terceira persoa). Botei en falta, quizá, estar dentro da cabeza das protagonistas femeninas, preguntarlle a elas pola súa versión, pois tiven a sensación de que era Stoner quen as interpretaba. Rara vez falaron en primeira persoa no relato.
Gustoume especialmente os últimos dous capítulos, non só polo xeito en que resolve a historia se non como describe o que só son sensacións, nin tan siquera pensamentos (sen facer spoiler, isto é o que queda de Stoner).
O autor non ten reparo en expoñer as debilidades e miserias dos personaxes, todos teñen, nin tampouco as xustifica, só as expón como elemento de xuizo para o devir da historia.
Dubidei entre poñerlle tres ou catro estrelas⭐️, porque as intrigas e política da comunidade académica non me resultaron nada interesantes. Pode que ao engadilas o autor puidese profundizar no carácter do protagonista proclive a evitar os conflitos así como na natureza política que nun amplo sentido teñen esas relacións xerárquicas.
É unha novela para ler con calma e tranquilidade de espíritu, para estar en paz coa asunción do paso do tempo, da vida.
Inhaltswarnung Kort summering av handlingen, inte detaljerad
Jag skall inte ställa frågan huruvida 'Stoner' av John Williams är självbiografisk.
Boken följer William Stoner från han lämnar familjens småbruk för att studera till att hans död många år senare. Mellan detta beskrivs hans liv. Ett liv fylld med arbete, en akademisk karriär, giftermål, kärlek, barn, vänskap, rivaliteter och mycket annat. Beskrivelserna är distanserade och nyktra. De är aldrig dramatiska. De tar aldrig ut svängarna. Språket är elegant och presist, i alla fall i Rose-Marie Nielsens svenska översättning, och gissningsvis också i originalet. Texten blev dock aldrig tråkig. Kanske gled den i bakgrunden så att jag verkligen kände att jag lärde att känna William Stoner och kunde dela båda hans glädjor och sorger.
Utan att röpa för mycket av handlingen — inte att jag tänker att det gör så mycket här, det är inte en bok där man sitter på helspänn och undrar på hur det kommer att gå — är det mycket av William Stoners liv som inte blir som han har tänkt. Han skall gå lantbruksutbildning, men fångas av litteraturhistoria och startar en akademisk karriär inom det fältet. Han gifter sig med en ung kvinna han tycker är vacker, men äktenskapet blir kyligt. Hans akademiska karriär avtar då han hamnar i konflikt med mer dominanta kollegor. Han tappar i stor grad kontakt med sin dotter under hennes barndom.
Boken är ändå tidigt tydlig med att huvudpersonen själv tycker att han levt ett gott liv. När vi läser kan vi om vi vill kontemplera denna frågan om vi vill: vad är ett gott liv. Skall vi ta modell av William Stoner betyder ett gott liv inte ett problemfritt liv eller ett liv där våra önsken gått i uppfyllelse; men kanske ett liv där vi har varit nyfikna, försöker göra det bästa av situationen runt oss, men också ett liv där vi står upp för det vi tycker är rätt. Det tycker jag ändå William Stoner gör.
