Sur la route

Unga människor reser genom USA och söker efter livets mening. Ibland är texten lite svårläst, och samhället och moralen har förändrats. Man måste alltså läsa boken som ett tidsdokument. Men efter en långsam inledning blev den inspirerande och väckte lusten att resa.

That was it. I closed the book, talked to a friend about it, threw a few things into a backpack, and we bought a ticket for the first train leaving the station. It was around ’91 or ’92, and it’s an experience I’ll never forget. It was a book that marked entire generations, but nowadays, when everything is so certain and just a click away, that spirit seems to be gone. Until one day. Freedom and Fado.